Last från en byggnad överförs till undergrunden med olika utformade fundament. Grundsulor fördelar trycket från en grundmur till undergrunden. De ska ha tillräcklig bredd så trycket fördelas och markens bärighet inte överskrids. Sättningar blir därmed begränsade.
Sulor och plintar utförs numera oftast av armerad betong.
Pålar kan användas för att överföra last från huset till djupare marklager om bärigheten hos marken är för låg eller om sättningarna kan beräknas bli för stora. Pålar kan nå till djupare liggande marklager, svävpålar, eller till fast botten, stödpålar. Pålar är numera oftast av betong eller stål men utgörs i äldre bebyggelse av trä. Har pålar av trä använts kan en eventuell grundvattensänkning resultera i att pålarna ruttnar.
Vattenledningar till byggnader bör i regel läggas djupare än byggnaden för att de inte ska frysa. Grundläggningsdjupet med hänsyn till bärighet och sättningar bestäms genom en geoteknisk bedömning, medan djupet med hänsyn till tjällyftning bestäms av markens egenskaper, klimat och värmetillförsel från byggnaden.
Tjällyftning
Tjällyftning kan undvikas om byggnaden grundläggs så djupt att tjälfarliga marklager under byggnadens grundläggningsdjup inte kan frysa. Tjäldjupet (tjälfri nivå) i tjälfarlig jord varierar från 1,1 m i Skåne till 2,5 m i övre Norrland. Tjällyftning är aktuell i första hand vid siltjordar och morän. Tjäldjupet reduceras lokalt om marken tillförs värme, till exempel från byggnader och ledningar. Tjäle kan också hindras att tränga ned genom markisolering med till exempel mineralull, cellplast, lättklinker eller torv. Sådana åtgärder är särskilt aktuella vid grundläggning av byggnadsdelar utanför fasadliv, till exempel trappor, stolpar för skärmtak eller stödmurar, men också vid källarlös grundläggning.
För byggnader som kontinuerligt avger värme till marken kan grundläggningsdjupet reduceras. Reduktionen varierar med typen av grundkonstruktion. Minsta grundläggningsdjup bestäms av en reduktionsfaktor multiplicerad med aktuellt tjäldjup. Se exempel med reduktionsfaktor för grundläggningsdjup och uteluftsventilerad krypgrund nedan.
Bild 1. Tjäldjupskarta som anger tjäldjup (m) i tjälfarlig, ej snötäckt mark.
Källargrund
Tjäle tränger inte ner lika djupt kring en uppvärmd källare som i öppen mark. Grundläggningsdjupet kan därför reduceras. I speciella fall, där stor noggrannhet behövs, kan grundläggningdjupet beräknas med datorstöd. För en källargrund med oisolerad golvkonstruktion på mark kan två olika reduktionsfaktorer tillämpas:
- 0,6 vid lägsta månadsmedeltemperatur 0°C i källaren vintertid
- 0,3 vid lägsta månadsmedeltemperatur 10°C i källaren vintertid.
Inneluftsventilerad krypgrund
Vid inneluftsventilerade krypgrunder kan grundläggningsdjupet sättas till 0,35 m, förutsatt att:
- den horisontella konstruktionens värmemotstånd är ≥ 3,8 m2K/W
- månadsmedeltemperaturen ovanför den horisontella isoleringen är ≥ +17°C. (Vid motsvarande temperatur mellan 10 och 17°C ökas grundläggningsdjupet till 0,5 m)
- byggnadens bredd är ≥ 4 m
- kantbalk eller grundbalk vid platta på mark har värmemotståndet ≥ 2,0 m2K/W i temperaturzon I och ≥ 1,5 m2K/W i temperaturzon II
- grundmur vid inneluftsventilerad krypgrund har värmemotståndet ≥ 3,0 m2K/W i temperaturzon I och ≥ 2,5 m2K/W i temperaturzon II.
Uteluftsventilerad krypgrund
Grundläggningsdjupet kan reduceras beroende på hur effektiv värmeisolering bottenbjälklaget över kryprummet har. Riktvärden finns i tabellen. Noggrannare beräkning kan utföras med hjälp av datorprogram.
För uteluftsventilerade krypgrunder kan reduktionsfaktorn enligt tabell nedan tillämpas, förutsatt att bland annat:
- byggnadens bredd är ≥ 4 m
- månadsmedeltemperaturen ovanför bottenbjälklaget är ≥ +17°C
- isolerande materialskikt på markytan i kryputrymmet har värmemotståndet ≤ 0,5 m2K/W
- grundmur ovan yttre markytan har värmemotståndet ≥ 1,1 m2K/W i temperaturzon I och ≥ 0,9 m2K/W i temperaturzon II
- ventilationen är 1 m3 per m2 bjälklag och timme.
|
Reduktionsfaktor för grundläggningsdjup, uteluftsventilerad krypgrund |
||||
|
Temp.zon |
U-värde hos bjälklaget (W/m2K) |
Reduktionsfaktor: |
Reduktionsfaktor: |
|
|
Lång byggnad** |
Kort byggnad |
|||
|
|
0,5 |
0,3 |
0,4 |
0,4 |
|
0,25 |
0,5 |
0,6 |
0,6 |
|
|
0,125 |
0,7 |
0,8 |
0,8 |
|
Zon II |
0,5 |
0,2 |
0,3 |
0,3 |
|
0,25 |
0,4 |
0,6 |
0,5 |
|
|
0,125 |
0,6 |
0,7 |
0,7 |
|
|
* Se Tjäldjupskarta ** Med lång byggnad avses här en byggnad vars längd är > 3 gånger dess bredd. |
Källa: Värmeisolering. Boverket. |
|||
Tabell 1. Reduktionsfaktor för grundläggningsdjup, uteluftsventilerad krypgrund.
Platta på mark
Grundläggningsdjupet kan här sättas till 0,35 m om ett visst antal förutsättningar är uppfyllda:
- den horisontella konstruktionens värmemotstånd är ≥ 3,8 m2K/W
- månadsmedeltemperaturen ovanför den horisontella isoleringen är ≥ +17°C. (Vid motsvarande temperatur mellan 10 och 17°C ökas grundläggningsdjupet till 0,5 m)
- byggnadens bredd är ≥ 4 m
- kantbalk eller grundbalk vid platta på mark har värmemotståndet ≥ 2,0 m2K/W i temperaturzon I och ≥ 1,5 m2K/W i temperaturzon II
Om dessa förutsättningar inte är uppfyllda, eller om större noggrannhet önskas, kan erforderligt grundläggningsdjup beräknas med datorprogram.
