Dimensioneringsmetoder för inre och yttre förstärkningar av balkar med rektangulärt tvärsnitt och rätvinkligt urtag (i = 0, se figur 5.1) presenteras nedan enligt det tyska nationella annexet till Eurokod 5 (DIN EN 1995-1-1/NA). Grundtanken är att förstärkningen ska kunna uppta hela den resulterande dragkraften av de tvärdragspänningar som uppträder längs det potentiella sprickplanet. Balkens egen bärförmåga vinkelrätt mot fiberriktningen beaktas inte. Den resulterande tvärdragkraften bestäms genom integration av de skjuvspänningar som enligt balkteori uppträder under urtagets hörn, som visas i figur 5.2. En modifikationsfaktor 1,3 tillämpas för att anpassa balkteorins antaganden med det verkliga beteendet, vilket leder till följande uttryck för den resulterande dragkraften:
5.3 \({F_{\rm t,90}} = 1,3V\left( {3{{\left( {1 - \alpha } \right)}^2} - 2{{\left( {1 - \alpha } \right)}^3}} \right)\)
där V är tvärkraften och α = hef ⁄ h. Modifikationsfaktorn 1,3 leder till tillräckligt noggranna värden när x ≤ hef ⁄ 3. För större värden på x, kan ekvation 5.3 leda till osäkra Ft,90-värden. I dessa fall kan hela tvärkraften V användas som Ft,90.
Torsbybadet, Torsby.
