Begreppsförklaringar

A-vägd och C-vägd ljudtrycksnivå [dB] 

Krav på ljudnivån inomhus anges oftast som A-vägd ljudtrycksnivå. För att bättre ta hänsyn till lågfrekvent ljud brukar ett tilläggskrav som C-vägd ljudtrycksnivå användas samt även krav i 1/3 dels oktavband vid låga frekvenser.

För installationer talar man om ekvivalenta kontinuerliga ljudtrycksnivåer, i tredjedelsoktavband (L_peq), eller sammanvägda ljudnivåer såsom A-vägda ljudtrycksnivåer (L_pAeq), eller C-vägda ljudtrycksnivåer (L_pCeq) under den tid installationerna är i drift. Referenstillstånd i rum är 0,5 s efterklangstid, vilket normalt motsvarar förhållandena i ett möblerat bostadsrum. För intermittent och regelmässigt förekommande kortvariga ljud avses den högsta A-vägda ljudtrycksnivån med tidsvägning F (L_pAFmax).

Med ekvivalentnivåer inomhus för trafik avses dygnsekvivalenta ljudtrycksnivåer L_pAeq,24h. För andra yttre ljudkällor avser angivna ekvivalenta ljudtrycksnivåer inomhus de tidsperioder ljudkällorna är i regelmässig drift. Med maximalnivåer inomhus avses de högsta A-vägda ljudtrycksnivåerna med tidsvägning F (L_pAFmax) som kan antas förekomma regelmässigt nattetid. Vid dimensionering av ljudisoleringen ska hänsyn tas till de mest bullrande vägfordonstyperna, tågtyperna, flygplanstyperna samt till övriga yttre ljudkällor som kan antas förekomma, så att kravvärden inte överskrids oftare än tre gånger per medelnatt.

Luftljudsisolering, vägda reduktionstal R_w, och R´_w [dB] och vägd ljudnivåskillnad D_nT,w [dB]  

Reduktionstal

Detta begrepp används för att karakterisera luftljudsisoleringen hos enbart ett byggelement. Det kan mätas eller beräknas. Vid mätning sänds ett ljud ut i sändarrummet i ett laboratorium och ljudtrycksnivån bestäms som ett medelvärde i rummet, L_S (S=sändarrum). På samma sätt bildas medelvärdet L_M (M=mottagarrum) av ljudtrycksnivån i mottagarrummet. Reduktionstalet definieras sedan som

R = L_S - L_M - 10log(A_M/S),

där L_S och L_M är ljudnivå i sändar- respektive mottagarrum. A_M är den totala absorptionsytan i mottagarrummet och där S är skiljeväggens area, båda i m². Om mottagarrummets absorptionsyta, A_M, är nära 10 m² vilket ofta är fallet, så blir faktorn 10log(A_M/S) nära noll.

Vid mätning bestäms R vanligen minst för 21 frekvensband från och med 50 Hz till och med 5 000 Hz i enlighet med SS-EN ISO 10140-2. I Sverige används dock inte de två högsta frekvensbanden (1/3 dels oktavbanden) 4 000 och 5 000 Hz. Reduktionstalet i respektive frekvens vägs sedan samman till det vägda sammanfattningsvärdet, R_w, i enlighet med standarden SS-EN ISO 717-1, och anges som ett sammanfattningsvärde i dB. Ju större R_w värdet är, desto bättre är luftljudsisoleringen.

Reduktionstal används ibland även i byggnad men kallas då ”R prim w” , R´_w, och anger en färdig byggnads förmåga att reducera luftburet ljud mellan två utrymmen inklusive flankerande konstruktioner, och mäts eller beräknas samt utvärderas med utgångspunkt från reduktionstalen i varje 1/3-dels oktavband enligt samma princip som R och R_w (dock sker mätning/beräkning i byggnad) i enlighet med SS-EN ISO 16283-1 (mätning), SS-EN ISO 12354-1 (beräkning) och utvärderas enligt SS-EN ISO 717-1.

Standardiserad ljudnivåskillnad

I Sverige används dock uteslutande vägd standardiserad ljudnivåskillnad i färdiga byggnader. Begreppet inkluderar flankerande konstruktioner och definieras i enligt följande:

D_nT = L_S-L_M+10×log (T/T₀)

där L_S och L_M är ljudnivå i sändar- respektive mottagarrum. T är efterklangstiden i mottagarrummet och T₀ är 0,5 s vilket motsvarar efterklangstiden i ett normalt möblerat rum. Det innebär att vid mätning i omöblerat rum så görs en korrigering som om rummet vore normalt möblerat. Därmed kan mätning ske i såväl möblerat som omöblerat rum.

Vid mätning eller beräkning bestäms D_nT vanligen minst för 21 frekvensband från och med 50 Hz till och med 5 000 Hz i enlighet med SS-EN ISO 16283-1 (mätning) eller SS-EN ISO 12354-1 (beräkning). I Sverige används dock inte de två högsta frekvensbanden (1/3 dels oktavbanden) 4 000 och 5 000 Hz. Vägd standardiserad ljudnivåskillnad i respektive frekvens vägs sedan samman till det vägda sammanfattningsvärdet, D_nT,w, i enlighet med standarden SS-EN ISO 717-1, och anges som ett sammanfattningsvärde i dB. Ju större D_nT,w värdet är, desto bättre är luftljudsisoleringen.

Anpassningstermer

De vägda värdena R_w, R´_w och D_nT,w tar bara hänsyn till frekvenser mellan 100 och 3150 Hz. För att korrigera det vägda värdet med hänsyn till bullerkälla och frekvensområde används spektrumanpassningstermer C, C_tr (trafik) och C_50-3150 gäller mellan 100-3150 Hz respektive 50 – 3150 Hz. Det innebär för den senare termen att ett större frekvensområde omfattas i kravet än vad som täcks av de vägda värdena. Anpassningstermen är normalt negativ. För betonghus brukar C_50-3150 ofta vara -1 till -2 dB. För lätta konstruktioner kan C_50-3150 ofta uppgå till -5 till -10 dB. Stora negativa värden på anpassningstermen indikerar sämre luftljudsisolering vid låga frekvenser. Krav med anpassningstermer används normalt för bostäder samt för vissa lokaler med högre krav. C_tr (trafik) används för fasader.

I BFS 2024:10 används det förkortade skrivsättet D_nT,w,50 (=D_nT,w + C_50-3150) eller D_nT,w,100 (D_nT,w + C) för ljudisolering i byggnad. Utöver detta förekommer andra anpassningstermer). Ljudkrav i bostäder kan också formuleras med utökade krav i enlighet med SS 25267.