Flanktransmission
Vid höga ljudkrav såsom i bostäder måste flanktransmissionen begränsas, som nämndes tidigare, vilket innebär att en viss strukturell avskiljning ofta måste utföras i flanktransmissionsvägen / knutpunkten. Det gäller att balansera möjlig avskiljning med vad som är möjligt med hänsyn till statisk sammanfogning.
Vid platta på mark av betong som är tunnare än 160–180 mm och när skiljeväggen är ”lätt” krävs att plattan delas, för att ljud inte skall spridas via plattan in till nästa lägenhet / bostad. Avskiljningen kan ordnas enligt principer som typiskt används mellan två radhus, se bild 1 nedan. Längre upp i byggnaden måste bjälklagen akustiskt avskiljas på annat sätt, se avsnitt om knutpunkter i byggnader med KL-trä. Kontroll av lösningar för minimering/optimering av byggdelar och flanktransmission kan ofta ske med beräkningar beroende på material i bjälklag och knutpunktens utformning.
Bild 1. I många konstruktioner måste bjälklaget brytas med en slits. Behovet kan variera med utformningen av knutpunkten och tjocklek på bottenplattan.
Knutpunkter i byggnader med KL-trä
Om man inte utför några åtgärder alls i en knutpunkt med avseende på vertikal ljudtransmissionen kan man för fallet massiva bjälklag och väggar räkna med en isolering på maximalt DnT,w,50 ca 42 – 46 dB. Dessa värden erhålls även om bjälklagskonstruktionen i sig har oändligt hög ljudisolering, se bild 2.
Bild 2. Ljudet begränsas av transmission via kontinuerlig vägg (röda pilar) och blir maximalt ca 44 dB oavsett hur bra bjälklaget är – lite beroende på väggens area i respektive rum.
Bättre resultat kan man få genom att dela väggelementet och eventuellt montera ett elastiskt mellanlägg av något fabrikat, se bild 3. Om bjälklagselementet är kontinuerligt över knutpunkten som i vänster bild i bild 3 så måste ett undertak monteras (vid höga krav) för att bryta transmissionen via takplattan. Undertaket måste då också dimensioneras så att man inte äventyrar vertikal ljudisolering i själva bjälklaget på grund av tillkommande resonanser. Alternativt kan plattan delas som i höger bild i bild 3 men observera att det då kan krävas tjockare bjälklagsplatta på grund av att bjälklagen blir fritt upplagda och därtill krävs fler elastiska mellanlägg.
Elastiska mellanlägg ger inte jättestor förbättring av ljudisoleringen eftersom man samtidigt måste förankra byggdelarna statiskt. Det ger dock den effekt som krävs för att uppfylla krav – ca 2-4 dB förbättring kan förväntas. Vid mycket höga krav finns specialbeslag som maximerar ljudisolering och samtidigt överför statisk last.
Bild 3. I många konstruktioner måste flanktransmission via bjälklaget brytas med ett undertak eller en slits. Behovet kan variera med utformningen av knutpunkten.
I byggnader med lägre ljudkrav än i bostäder är det normalt inte nödvändigt med strukturella avskiljningar eller elastiska mellanlägg mellan våningarna, dock måste man hantera knutpunktsutformningen. Man kan normalt uppnå en luftljudsisolering om ca 48 dB utan elastiska mellanlägg. Stegljudsisolering är ofta mindre påverkad av flankerande konstruktioner eftersom det mesta tas omhand direkt i golvkonstruktionen om denna utformas korrekt.
Förväntad ljudisolering inklusive flanktransmission kan beräknas med relativt god noggrannhet enligt SS-EN ISO 12354.
Knutpunkter i andra byggnader
Elastiska lager används för att reducera flanktransmissionen även i andra byggsystem men för lättbalkssystem kan omfattningen variera beroende på upplag och infästningar i knutpunkter. Inom volymelement byggnader läggs ofta klossar av elastomerer mellan volymerna i flerbostadshus. Dessa anpassas i hårdhet efter aktuell last och kvaliteten varierar därmed beroende på vilken våning de monteras på, men också beroende på modulens innehåll och tyngd. Generellt gäller att de monteras så att man får en strukturell viss avskiljning mellan våningarna som begränsar ljudtransmissionen men samtidigt tillåter överföring av statiska krafter.
Ett elastiskt mellanlägg / en fog måste kunna ta upp eventuella lyftkrafter. Den förankring som behövs måste dimensioneras så att fogens tänkta akustiska funktion bibehålles.
