Respektive standard syftar till att underlätta för projektörer, arkitekter med flera att specificera ett korrekt träskydd. För att kunna göra detta är det nödvändigt att ha en uppfattning om risken för angrepp av träförstörande organismer i olika miljöer.
- Användningsklass 1:
Trä i torrt inomhusklimat - Träförstörande insekter - Användningsklass 2:
Trä som inte är direkt exponerat för utomhusklimat eller i kontakt med mark, men där kortvarig uppfuktning är möjlig - Träförstörande svamp*. - Användningsklass 3:
Trä som är utsatt för väder och vind eller kondens, men inte i kontakt med mark eller vatten, 3.1 skyddat, kortvarig uppfuktning, 3.2 oskyddat, ofta uppfuktning - Träförstörande svamp*. - Användningsklass 4:
Trä i kontakt med mark eller sötvatten, 4.1 oftast fuktig, 4.2 permanent fuktig - Träförstörande svamp*. - Användningsklass 5:
Trä i havsvatten - Träförstörande svamp samt marina träskadegörare*.
* Träförstörande insekter kan lokalt utgöra en betydande riskfaktor.
Punktlista 1. Sammanfattande användningsklassbeskrivning enligt SS-EN 335-1 och SS-EN 335-2.
Som framgår av punktlista 1 finns risk för angrepp av träförstörande organismer i samtliga brukarklasser. Det betyder dock inte att träskyddsbehandlat virke alltid måste användas. Avgörande är hur stor risken bedöms vara och hur konstruktionen är utformad.
När det gäller valet av träskyddsåtgärder handlar det om:
- att i första hand utforma konstruktionen på ett sådant sätt att risken för angrepp av träförstörande organismer minimeras, så kallat konstruktivt träskydd
- att i andra hand överväga kemisk träskyddsbehandling av något slag
- att som ett alternativ till kemiskt skyddat virke använda träslag som har en tillräckligt hög naturlig beständighet.
Det sistnämnda alternativet är av begränsat intresse för svenskt vidkommande, eftersom vi använder furu och gran som konstruktionsvirke. Någon import av beständiga tropiska träslag är inte aktuell annat än för mycket speciella ändamål.
