- Brandklasser för byggprodukter, som används främst för ytmaterial på väggar, tak och golv.
- Brandklasser för brandmotstånd hos hela konstruktionselement och brandklasser för brandskyddande förmåga hos beklädnader, K-klasser.
Det europeiska klassifikationssystemet för byggprodukters brandtekniska egenskaper kallas ofta Euroklass-systemet och har klasserna A till F, där klasserna A1 och A2 är obrännbara material. Brandmotstånd innebär att konstruktionselement, till exempel vägg-element, måste kunna stå emot en fullt utvecklad brand och upp fylla vissa funktionskrav, bärförmåga (R), integritet (E) och isolering (I). Brandexponeringen sker normalt enligt standardbrandkurvan som beskriver en fullt utvecklad brand, enligt definition i EN 1363-1.
Bild 1. Funktionskrav för brandmotstånd hos konstruktionselement:
Bärförmåga (R), Integritet/täthet (E) och Isolering (I).
Byggnadsdelar förväntas kunna stå emot brandexponering under en specifik tidsperiod enligt en så kallad standardbrandkurva, till exempel 60 minuter. Träkonstruktioner kan uppnå höga brandmotstånd, till exempel REI 60, REI 90 eller högre, beroende på konstruktionens tvärsnitt och dess eventuella beklädnad.
Brandmotståndet hos en byggnadsdel kan verifieras med hjälp av provning eller beräkning. De europeiska provningsstandarderna för brandmotstånd är mer detaljerade än tidigare nationella och internationella ISO-metoder. I EN 1363-1 presenteras de allmänna kraven för provning av brandmotstånd och krav för byggnadselement, till exempel väggar och bjälklag. Detaljer ges i serien EN 1365. EN 1363-2 inkluderar andra brandexponeringar än standardbrandkurvan för temperatur-tid.
Brandmotstånd och brandklasser för byggnadsdelar och konstruktionselement definieras i klassifikationsstandarden EN 13501-2 och är kopplade till standardbrandkurvan för temperatur-tid.
Brandmotstånd kan även bestämmas med beräkning genom att följa Eurokod 5.
Väsentliga brandskyddskrav implementeras genom europeiska standarder inom CEN, den europeiska standardiseringsorganisationen, se Bild 2. I figuren ingår även möjlighet till tekniska bedömningar (ETA European Technical Assessment) inom EOTA European Organisation for Technical Assessment för produkter som saknar harmoniserade produktstandarder. Riktlinjer för utformning av ETA ges i EAD European Assessment Document.
Bild 2. System för europeiska brandstandarder för byggprodukter.
Eurokoderna har implementerats i den nationella lagstiftningen i alla europeiska länder. Nationella bilagor har tagits fram med specifika regler och värden för att bibehålla den existerande säkerhetsnivån i respektive land. De nationella bilagorna måste användas och innehålla följande information:
- Värden och klasser där det finns olika alternativ i Eurokoden
- Specifika uppgifter, till exempel materialegenskaper, vind- och snölaster
- Procedur som bör följas när det finns alternativa procedurer i Eurokoden
- Beslut om tillämpnings- och informationsbilagor.
Eurokoderna består av tio delar:
- Eurokod Grundläggande dimensioneringsregler för bärverk SS-EN 1990
- Eurokod 1 Laster på bärverk SS-EN 1991
- Eurokod 2 Dimensionering av betongkonstruktioner SS-EN 1992
- Eurokod 3 Dimensionering av stålkonstruktioner SS-EN 1993
- Eurokod 4 Dimensionering av samverkanskonstruktioner SS-EN 1994
- Eurokod 5 Dimensionering av träkonstruktioner SS-EN 1995
- Eurokod 6 Dimensionering av murverkskonstruktioner SS-EN 1996
- Eurokod 7 Dimensionering av geokonstruktioner SS-EN 1997
- Eurokod 8 Dimensionering av bärverk med avseende på jordbävning SS-EN 1998
- Eurokod 9 Dimensionering av aluminiumkonstruktioner SS-EN 1999
Alla Eurokoder som berör material, alltså 2, 3, 4, 5, 6 och 9, har en del 1-1, till exempel SS-EN 1995-1-1, för utformning av byggnadsverk och byggnader, samt en del 1-2, till exempel SS-EN 1995-1-2, för brandteknisk dimensionering.
Eurokoderna möjliggör beräkning och verifiering av bärförmågan hos komponenter och konstruktioner för olika material genom semi-probabilistisk dimensionering med partialkoefficienter för säkerhet. Det är även möjligt att dimensionera konstruktioner och komponenter vid brand med hjälp av tabellvärden och förenklade eller allmänna beräkningsmetoder. Brandavsnitten i Eurokoderna innehåller även parametriska kurvor för temperatur-tid som representerar verkliga eller naturliga brandscenarier som alternativ till standardbrandkurvan För exponerade träkonstruktioner krävs särskild verifiering, eftersom de parametriska kurvorna inte är direkt tillämpliga i sådana fall.
Eurokodens parametriska brandkurvor är inte heller alltid tillämpliga för stora, öppna planlösningar eller där det finns risk för så kallade travelling fires – det vill säga brandförlopp som rör sig genom rummet snarare än att brinna jämnt. Dessa scenarier kan ge upphov till andra termiska belastningar än vad de parametriska kurvorna är avsedda att representera, och det saknas idag generaliserad vägledning för sådana fall i utrymmen med exponerat trä.
Eurokoderna revideras för närvarande. Den nya versionen av Eurokod 5 – dimensionering av träkonstruktioner – beräknas träda i kraft år 2027, men redan nu kan de nya beräkningsmetoderna användas med hänvisning till publicerad forskning, se avsnitt Träkonstruktioners brandmotstånd.
