Olika konstruktioner har olika behov av utförande för att säkerställa akustisk funktion. I en lätt träkonstruktion är det viktigt att skapa en styv och i övrigt genomtänkt konstruktion. Med hjälp av styvhet i konstruktionen kan man delvis ta hand om låga frekvenser som är allra viktigast att primärt beakta i en sådan byggnad som i huvudsak uppstår till följd av gång- / stegljud från människor. Det är viktigare än att bara säkerställa att den skall vara helt lufttät. Olika skivlager, som ofta förekommer i en träkonstruktion, räcker normalt för att skapa en tillräckligt ”tät” lösning som då tar hand om de högre frekvenserna.
Bjälklag
Ljud i låga frekvenser genereras i hög grad av steg/gång och det är därför viktigt att fokusera på bjälklagets uppbyggnad inklusive upplag / knutpunkter, i första hand. Detta innebär normalt en bjälklagshöjd på ca 500 mm och en spännvidd som begränsas. Knutpunkter måste också utformas för att minimera flanktransmission. Oavsett om det är ett bjälklag med balkar eller en homogen konstruktion av KL-trä (Korslimmat trä) exempelvis, så krävs ungefär samma konstruktionshöjd men tekniken för att uppnå en säker konstruktion kan se olika ut. I tidigt skede är det därmed en bra schablon att räkna med en total konstruktionshöjd på ca 500 mm för bjälklaget, vilket normalt ger en konstruktionshöjd på säkra sidan om man ser till akustisk prestanda. I samtliga träkonstruktioner är det också viktigt att ha med sig risken för flanktransmission i tidigt skede, se också avsnitt Dimensionering för goda ljudförhållanden - knutpunkter.
Bild 1. En god tumregel för tidiga skeden av projekteringen är att konstruktionshöjden för bjälklag bör vara ca 500 mm oavsett system. Detta måste sedan justeras när detaljprojektering utförts och anpassats till projektets krav, se avsnitt Funktionskrav och ljudstandarder.
Väggar
För väggar är tjockleken avgörande för projektekonomin då tjocka lägenhetsskiljande väggar skäl bostadsarea (BOA). Ljudisoleringen blir oftast bäst om väggen består av två ytskikt separerade och frikopplade från varandra med en luftspalt, se exempel i bild 2 nedan.
Tjockleken för lägenhetsskiljande väggar med bärande KL skiva kan bli ca 270 mm beroende på KL skivans tjocklek. Lätta väggar blir ca 250 mm tjocka. En god tumregel är att väggens reduktionstal skall vara ca 10 dB över aktuellt krav i färdig byggnad för att ta höjd för förluster via flankerande konstruktioner.
Bild 2. Exempel på lägenhetsskiljande väggar. Regelvägg och KL-vägg.
I anslutningar mellan fönster / dörrar och vägg eller dörr / fönster och karm och liknande är det viktigt att undvika läckage då höga frekvenser kan störa. Det är höga frekvenser som transmitteras genom springor och liknande. Diagram 1 visar betydelsen av läckor i form av ombrytningslinjer/sprickor i sådana konstruktioner, och det blir tydligt att höga frekvenser påverkas mest och detta redan vid mycket små sprickor. Läckage uppstår ofta exempelvis vid dåligt injusterade dörrar otäta övergångar mellan olika byggnadsdelar, eller vid skadade / dåliga tätningslister i olika byggnadskomponenter. Mycket små otätheter kan reducera ljudisoleringen kraftigt.
För dörrar och fönster är det alltid viktigt att försöka minimera springor och otätheter, kontrollera därför alltid att dörrblad / fönster hänger rätt i karmen.
Diagram och Figur 1. Betydelsen av otätheter. Reduktionstalet, R som funktion av frekvensen och Rm (m=medelvärde) för en 75 mm tjock vägg (1 m2) med en 1 m lång öppen spalt med en varierande spaltbredd på 0–7 mm.
Det finns ingenting som säger att en dominerande del av ljudtransmissionen ska gå direkt genom en vägg eller ett bjälklag, speciellt avseende luftljudsisolering. En helt dominerande del av ljudöverföringen kan istället ske via flankerande konstruktioner, inte minst i konstruktioner av hela skivelement, KL-trä eller LVL. Ljudisolering i färdig byggnad är alltid lägre mellan stora rum än mellan små. I rum med liten skiljeyta jämfört med volymen i mottagarrummet uppstår fel vid användning av reduktionstal som innebär att den upplevda ljudisoleringen inte riktigt svarar mot verklig ljudisolering. I Sverige och många andra länder har man därför gått över till att använda standardiserad ljudnivåskillnad i regelverk och standarder. Se vidare nedan och i begreppsförklaringar.
