Traditionellt har bullerskärmar utförts av impregnerad furu, som klarar sig bra trots bristfälligt konstruktivt träskydd. Med ett väl genomfört konstruktivt träskydd, val av lämpligt virke och en lämplig ytbehandling går det att uppnå en tillfredsställande livslängd även utan att använda kemiskt behandlat virke.
Varje skärm bör åtföljas av en instruktion för besiktning och underhåll. Normalt krävs obetydligt underhåll av väl byggda skärmar av trä. Rengöring och underhållsmålning är de vanligaste åtgärderna.
Konstruktivt träskydd
Hög beständighet hos det trä som ska användas innebär inte automatiskt att träkonstruktionen är beständig och omvänt. En konstruktion av trä med måttlig beständighet men med god utformning, som ger ett gott konstruktivt träskydd, kan hålla längre än en konstruktion med ett beständigare träslag men med dålig utformning. Genom konstruktivt träskydd kan virket hållas tillräckligt torrt för att inte påverkas av röta. Skyddas virket för växlingar i fuktighet undviks också problem med svällning, krympning, sprickor med mera. Förhöjd fuktkvot minskar också träets hållfasthet och hårdhet och kan orsaka ökade deformationer.
Rötskador uppstår oftast i springor, spalter och skarvar som släpper in och håller kvar vatten. Små springor, mindre än 2 mm, är för små för att möjliggöra effektiv uttorkning. I springor med en vidd som överstiger 5 mm hålls vatten inte kvar.
Bild 1. Lutande täckbräda på överkant av skärm.
Bild 2. Inklädnad av stolpe och skärmens överkant med plåt. Foto: Per Bergkvist.
Kemiskt träskydd
I fuktutsatta konstruktioner kan det förutom konstruktivt träskydd också krävas ett kemiskt träskydd. Genom impregnering med träskyddsmedel går det att förbättra träets motståndsförmåga mot rötangrepp.
Konstruktivt träskydd förutsätter inte kemiskt träskydd, men kemiskt träskydd förutsätter i de allra flesta fall konstruktivt träskydd. Det konstruktiva träskyddet kan minska variationer i fuktkvot och problem med svällning, krympning och sprickbildning.
Ytbehandling av trä
Ytbehandlingen har många olika uppgifter:
- att skydda träet mot upptagning av vatten
- att dämpa fuktutbytet mellan trä och omgivande luft
- att skydda mot nedbrytning av träet genom ljus (särskilt UV-strålning)
- att skydda träyta mot erosion
- att ge träet önskad kulör.
En obehandlad träpanel kan fungera väl i hundratals år. Träet i ytan bryts ner av solljus, kulör förändras, ytan eroderar och blir grov och sprickor av varierande storlek uppstår. Panel av impregnerat virke är mycket vanligt till bullerskärmar. Med tiden får de en mörk, grågrön kulör. Även impregnerat virke kan dock ges en annan kulör genom ytbehandling.
Virke som ytbehandlas med färg som hindrar uttorkning, måste behandlas även på de ytor som ligger tätt an, med små springor, mot angränsande delar. Vid liggande panel lämnas med fördel en öppning mellan brädor som gör det möjligt att måla ändträ. Även vid andra anslutningar och skarvar bör det finnas öppningar mellan de olika trädelarna på ett sådant sätt att ändträ kan målas.
Trä kan behandlas och färgsättas med kemisk behandling eller med olika färgsystem.
Bild 3. Bullerskärm av Royal-impregnerat virke. Foto: Møre Tre.
Bild 4. Panel av gran ytbehandlad med järnvitriol och röd slamfärg. Foto: Martin Gustafsson.
Bild 5. Skärm dekorerad med diagonaler och stolpar i annan kulör. Foto: Martin Gustafsson.
Bild 6. Skärm med obehandlad träpanel. Foto: Martin Gustafsson.
Korrosionsskydd av ståldetaljer
För att säkerställa lång livslängd krävs korrosionsskydd av ståldetaljer. Ett så bra konstruktionstekniskt korrosionsskydd som möjligt ska användas, motsvarande det konstruktiva träskyddet. Framför allt vägsalt, vatten, regn och kondens främjar korrosion. Intill vägar som saltas kan miljön bli mycket korrosiv med uppvirvlande salt och stänk av salt vatten. Under en tät avtäckning kan korrosion uppstå enbart på grund av hög luftfuktighet och kondens.
Val av korrosionsskydd kan ske med ledning av korrosivitetsklasserna enligt SS-EN ISO 9223 och SS-EN-ISO 12944-2. I standarderna klassificeras 6 olika klasser, C1, C2, C3, C4, C5 och CX. Korrosivitetsklass C3 innebär måttlig aggressivitet med hänsyn till atmosfärens korrosivitet, till exempel stadsområden och lätt industrialiserade områden. Korrosivitetslass C4 innebär hög aggressivitet, till exempel industriområden och kustområden. För jord gäller korrosivitetsklass Im3.
Ståldetaljer i förband ska vara varmförzinkade enligt SS-EN ISO 1461. Fe/Zn 115 enligt tabell NA.1 bör väljas i korrosiv miljö och vid markkontakt, i övrigt används tabell 3 i SS-EN 1461 för val av förzinkningsklass. Spik ska vara varmförzinkad 50 – 55 µm enligt SS-EN ISO 1461, tabell 3. Skruv ska vara varmförzinkad i lägst klass Fe/Zn 45.
För särskilt utsatta eller vitala delar kan rostfritt stål med passande sammansättning eller extra korrosionsskyddande beläggning övervägas. Austenitiskt rostfritt stål A2 eller A4 ska användas där ståldetaljer med bärande funktion inte kan provas, förnyas eller bytas ut. För ståldelar med ringa belastning behöver i allmänhet inte rostfritt stål användas, utan varmförzinkning räcker normat som korrosionsskydd.
Enbart elförzinkade ståldetaljer och fästdon som enbart är ytbehandlade har inte tillräckligt korrosionsskydd utomhus. Redan vid monteringen skadas det tunna zinkskiktet och stålet börjar rosta.
Grundläggningsdetaljer under mark, exempelvis stålpålar, förses sällan med rostskydd. I stället ökas dimensionerna med rostmån.
