Vid fast mark schaktas matjord bort och plattan får vila på undergrunden. Vid lösare mark eller där stora eller ojämna sättningar befaras pålas grundplattan. Kombinationer av dessa metoder kan förekomma.
När det gäller underhåll har platta på mark god beständighet under förutsättning att fuktskyddet fungerar och att vatten inte tillåts rinna in i eller under plattan.
Bärande system och material
Platta på mark består av en armerad betongplatta och förstyvande balkar under bärande linjer. Plattan och balkarna vilar direkt på undergrunden. Om marken har begränsad bärighet pålar man under förstyvningsbalkarna och plattorna görs fribärande mellan balkarna.
Plattan utförs av armerad betong som gjuts på byggarbetsplatsen. Konstruktionen värmeisoleras på undersidan mot marken och längs kanterna. Värmeisoleringen kan förlängas utanför huset upp till 1 m för att motverka värmeläckage. Kantbalkars värmeisolering kan bestå av speciella murblock eller av cellplastelement, ibland med färdig sockelbeklädnad. Värmeisolering under plattan kan utföras av hårda markskivor av mineralull, cellplast eller cellglas alternativt med lös lättklinker.
Arbetsutförande
Matjordslagret schaktas bort och marken avjämnas. Dränerande och kapillärbrytande skikt läggs ut och packas väl. Skiktet formas efter betongplattans form. Det kapillärbrytande skiktet ska vara minst dubbelt så tjockt som den kapillära stighöjden hos materialet i skiktet. Det vanligaste materialet i kapillärbrytande skikt under en golvkonstruktion på mark är tvättad singel eller makadam. Högst 5 procent av materialet får vid siktning passera maskvidden 2 mm och en obetydlig mängd får vara större än 32 mm. Skiktets tjocklek bör vara minst 200 mm.
Detta skikt kompletteras i regel med värmeisolering av mineralull, cellplast eller cellglas i form av markskivor.
Ovanpå dräneringsskiktet läggs värmeisolering av markskivor av mineralull, cellplast eller cellglas alternativt dränerande värmeisolering, till exempel lös lättklinker. Lös lättklinker har den egenskapen att det kan användas som såväl dränerande som kapillärbrytande och dessutom som värmeisolerande skikt.
Rör för vatten, avlopp, el och tele dras. Grundplattan formsätts, armeras och gjuts. Innan golvbeläggning utförs måste plattan torka ut till 85 % RF (relativ luftfuktighet) eller lägre och därefter noga rengöras från damm.
Utvändigt fuktskydd
Dräneringsledning och dagvattenledning läggs utanför och under grundplattans underkant. Läge, fall och kringfyllnad för dräneringsledningar ska uppfylla kraven i BBR (Boverkets Byggregler). Särskilda åtgärder behöver vidtas för dräneringsledningar om marken är finkornig.
Marken bör luta minst 1:20 inom 3 m från byggnaden, det vill säga marknivån ska befinna sig 150 mm lägre (cirka 3º) på ett avstånd av tre meter från huset. Dessa mått gäller när återfyllnaden kring huset satt sig.
Invändigt fuktskydd
Fuktskyddet vid platta på mark kan utföras enligt tre principer.
- Användning av ångtäta skikt
- Åstadkommande av en temperaturskillnad mellan över- och undersida av betongplattan
- Ventilation av konstruktionen.
Vid breda byggnader kan principerna behöva kombineras.
Ångtäta skikt med högt ånggenomgångsmotstånd hindrar såväl fuktdiffusion som kapillärsugning. Enstaka hål i tätskiktet påverkar inte konvektion, men genom kapillärsugning kan stora mängder fukt transporteras. Av detta skäl brukar man inte acceptera ångtäta skikt i form av till exempel plastfilm i en golvkonstruktion på mark som enda skydd mot kapillärsugning.
Varma delar blir på sikt torrare än kalla. Genom att värmeisolera betongplattan på undersidan håller man den varm och relativt torr. Detta gäller åtminstone för uppvärmda byggnader med en bredd av högst 10 m, det vill säga småhus. Breda byggnader bör utföras med en kombination av täta skikt och underliggande värmeisolering, eventuellt även med ventilation. Värmeslingor ger varmare och därmed lokalt torrare platta. På ett längre avstånd från värmekällan kan dock fukt kondensera och orsaka skador. Samma risk gäller för varma kulvertar under platta på mark. Även uppvärmda golv kan få skador. När värmen stängs av under den varma årstiden kan fukt vandra upp från varm, fuktig mark och kondensera i golvet. Med vattenburen golvvärme bör man beakta risk för vattenskador.
Ventilation kan föra bort fukt. Genom att låta luft kontinuerligt strömma ovanför eller under betongplattan kan man varaktigt hålla konstruktionen torr. Flödet av luft måste dimensioneras med hänsyn till fukttillförseln. Även risken för kondens och dammbildning i ventilationsspalten bör beaktas. Mekanisk ventilation används vid byggnader med stor bredd och är också en vanlig åtgärd vid fuktskadade golv på mark.
Värmeisolering
För att göra konstruktionen säker från fuktsynpunkt bör värmeisoleringen placeras under plattan så att man får en "varm" grundplatta. Under golvbeläggningen läggs då eventuellt en tunn isolering.
Värmeisolering av så kallad öppen typ, till exempel hård mineralullsskiva under plattan, underlättar uttorkning av byggfukt. Relativt ångtät värmeisolering, till exempel cellplast, medför långsammare uttorkning av byggfukt. Cellglas, som är ångtätt, är ett annat alternativ till konventionell värmeisolering.
Underliggande värmeisolering av platta på mark kan kompletteras med tunn så kallad komfortisolering i golvet på betongplattans översida.
Lufttäthet
Betongplattan ingår i byggnadens tätande system. Anslutningar mot ytterväggar, fogar och genomföringar ska vara lufttäta.
Skydd mot markradon
Platta på mark utgör ett bra skydd mot markradon om plattan är lufttät, sprickfri och har lufttäta genomföringar. Det finns dessutom möjligheter att ventilera det kapillärbrytande lagret under plattan för att på detta sätt hindra markradon att nå plattan. Även mekaniskt ventilerande luftspaltbildande fuktskydd på plattans översida förekommer.
Beroende på undergrund kan andra generella radonåtgärder ha effekt.
