Endast i undantagsfall används limmade förband, eftersom det är svårt att få effektiv kraftöverföring i ett limmat förband med stor yta. Man ska särskilt eftersträva förband som är centriska (systemlinjerna ska korsa varandra i en och samma punkt) och förbandsområden som är så små som möjliga.
I vissa fall är det ändå fördelaktigt att tillåta en liten excentricitet mellan stängerna medan själva förbandsdelarna och dymlingarna inte är excentriska, se figur 14.39. Fördelarna består av att mindre plåtar och inslitsningsdjup kan användas. Det här gäller särskilt om fackverket är stort, eftersom grova dragna ramstänger medför att avståndet till tyngdpunkten blir mycket stort. Förbandets excentricitet ger upphov till ett moment, som antingen kan öka eller minska ramens belastning. Det här ska beaktas vid dimensionering. Det som är viktigt är att själva förbandet (plåtarna och dymlingsgrupperna) inte är excentriskt.
Fackverksknutpunkterna bör dimensioneras endast för normalkrafter och tvärkrafter, då ett fackverk består av ledade förband. I praktiken är det dock ofta nödvändigt att beakta knutpunkternas bärförmåga vid moment. Förbanden dimensioneras enligt Eurokod 5, avsnitt 8.2. De enskilda fästdonens bärförmåga beräknas enligt Eurokod 5, avsnitt 8.3, 8.5, 8.6 eller 8.7 beroende på vilken sorts fästdon som används.
Figur 14.38 Fackverksknutpunkt med inslitsade stålplåtar.
Olsbergs Arena, Eksjö.
Figur 14.39 Excentrisk fackverksknut med inslitsade stålplåtar. Tvärsnittsreduktion på grund av slitsar och dymlingar måste beaktas vid dimensioneringen.
