Takskivans verksamma bredd bestäms av konstruktör och anpassas till takstolarnas placering.
Den last som verkar på byggnaden antas oftast vara den horisontella komposanten av vindlasten som verkar på taket samt halva vägg höjden. Vindlasten på nedre delen av väggen antas gå direkt ner till grunden. Om det finns bjälklag eller andra avstyvande konstruktioner kan de också förväntas ta upp en del av vindlasten.
Sadeltak betraktas som två enskilda takskivor, en på vardera sidan om nocken.
Maximalt böjmoment kring takskivans zaxel fås enligt:
\(M_{\mathrm{z},\mathrm{E}\mathrm{d}}=\displaystyle \frac{q_{\mathrm{d}}\cdot L^{2}}{8}\)
där:
qd
är dimensionerande last, vanligtvis vindlast.
L
är takets längd och sätts vanligtvis till 2B ≤ L ≤ 6B enligt SS-EN 1995-1-1 kapitel 9.2.3.2.
Figur 8.8 Principfigur takskiva med beteckningar. Takskivan betraktas som hög balk.
Maximala tillägg för drag och tryckkrafter i hammarband och nock regel på grund av last enligt figur 8.8 fås enligt:
\(N_{\mathrm{t},\mathrm{E}\mathrm{d}}=N_{\mathrm{c},\mathrm{E}\mathrm{c}}=\displaystyle \frac{M_{\mathrm{z},\mathrm{E}\mathrm{d}}}{B}\)
där den fiktiva balkens upplagsreaktioner ger maximala tillägg för drag och tryckkrafter i konstruktionens upplagspunkter, FEd:
\(F_{\mathrm{E}\mathrm{d}}=\displaystyle \frac{q_{\mathrm{d}}\cdot L}{2}\)
Maximala skjuvkrafter, VEd, i takskivan kan beräknas enligt:
\(V_{\mathrm{E}\mathrm{d}}=\displaystyle \frac{F_{\mathrm{E}\mathrm{d}}}{B}\)
där:
B
är takskivans bredd, vanligtvis överramens längd.
Kontroll av spänningar i nockregeln respektive hammarband görs enligt:
\(f_{\mathrm{c},0,\mathrm{R}\mathrm{d}}\displaystyle \geq\frac{N_{\mathrm{c},\mathrm{E}\mathrm{d}}}{A}\)
\(f_{\mathrm{t},0,\mathrm{R}\mathrm{d}}\displaystyle \geq\frac{N_{\mathrm{t},\mathrm{E}\mathrm{d}}}{A}\)
där:
fc,0,Rd
är dimensionerande värde för draghållfasthet längs fiberriktningen.
fc,0,Rd
är dimensionerande värde för tryckhållfasthet längs fiberriktningen.
A
är virkets tvärsnittsarea.
Görs nockregeln med kortlingar måste kantbalken kompletteras med dragband för att ta upp dragkrafterna. Vinddragbandet väljs beroende på last och placeras på ovansidan eller undersidan av nockregeln.
Kontroll av takskivan görs genom kontroll av skjuvspänningen i skivan enligt:
\(f_{\mathrm{v},\mathrm{R}\mathrm{d}}\displaystyle \geq\tau_{\mathrm{E}\mathrm{d}}=\frac{F_{\mathrm{E}\mathrm{d}}}{B\cdot t}\)
där:
fv,Rd
är skivans dimensionerande skjuvhållfasthet.
För plywood används värden för panelskjuvning.
t
är skivans tjocklek.
