Vid en och samma RF minskar träets fuktkvot med ökad lufttemperatur. Kurvan får olika utseende vid fuktavgivning, desorptionsisoterm, och fuktupptagning, adsorptionsisoterm, se diagrammet. Adsorptionskurvan ligger alltid under desorptionskurvan. I en träbit som fuktas upp är jämviktsfuktkvoten därför lägre än vid torkning av samma träbit. För varje cykel av torkning respektive återfuktning minskar skillnaden mellan desorptionskurvan och adsorptionskurvan. Vid 50 % RF varierar skillnaden i jämviktsfuktkvot mellan 1 och 4 %-enheter. När skillnaden närmar sig noll talar man om att virket har "dött". Gamla snickare ville att virket skulle vara "dött" innan de använde det för tillverkning av snickerier. Tiden från avverkning av trädet till tillverkning av en träprodukt skulle vara minst två år.
Diagram 1. Desorptionsisoterm (överst) och absorptionsisoterm (underst). Temperatur cirka +20◦ C.
Klimatklasser och fuktkvoter
För att underlätta bearbetning och behandling av trä, samt för att undvika olämplig krympning och svällning i den slutliga konstruktionen finns flera olika fuktkvotsnivåer normerade, klassificerade eller vedertagna för träprodukter. Klimatet i en konstruktion är sällan konstant utan varierar över året. På sommaren är klimatet inomhus och utomhus ungefär detsamma, medan på vintern är luftens relativa fuktighet (RF) betydligt lägre inomhus än utomhus. Träprodukter i olika byggnadskonstruktioner har därför olika fukttillstånd vid olika årstider. Se diagram 2.
Diagram 2. Träets fuktkvot i förhållande till den relativa luftfuktigheten, RF.
Vid dimensionering av en träkonstruktion beaktas fuktens inverkan på bärförmåga och styvhet genom att konstruktionen hänförs till olika klimatklasser enligt Eurokod 5, SS-EN 1995-1-1, se tabell 1. Därutöver finns benämningar på fuktkvotsnivåer som är allmänt vedertagna, se tabell 2.
| Klimatklass | Miljö |
| Klimatklass 1 |
karakteriseras av en fuktkvot i materialen svarande mot en temperatur av 20°C och en relativ luftfuktighet som överskrider 65 % endast några få veckor per år. (Medelfuktkvoten i de flesta barrträslagen överskrider inte 12 % i Klimatklass 1.) |
| Klimatklass 2 |
karakteriseras av en fuktkvot i materialen svarande mot en temperatur av 20°C och en relativ luftfuktighet som överskrider 85 % endast några få veckor per år. (Medelfuktkvoten i de flesta barrträslagen överskrider inte 20 % i Klimatklass 2.) |
| Klimatklass 3 | karakteriseras av klimatförhållanden som ger högre fuktkvot än i Klimatklass 2. |
Tabell 1. Klimatklasser för trä enligt Eurokod 5.
Exempel på fuktkvoter: Efter konditionering vid + 20° C och 65 % relativ luftfuktighet är fuktkvoten normalt:
12 - 13 % för gran- och furuvirke
11 - 12 % för plywood,
10 % för spånskivor,
8 % för träfiberskivor,
6 % oljehärdade träfiberskivor.
| Benämning | Fuktkvot |
| Möbeltorrt | 6-10 % |
| Rumstorrt, snickeritorrt | 10-15 % |
| Limningstorrt | 14 % |
| Hyvlingstorrt | 15-19 % |
| Lufttorrt (skeppningstorrt) | 15-23 % |
Tabell 2. Benämningar på virke med olika fuktkvotsnivå.
Målfuktkvot
Fuktkvot i virke anges som målfuktkvot. Målfuktkvot används vid torkning av virket i sågverket. Målfuktkvot beskrivs enligt SS-EN 14298:2004. Medelfuktkvoten får då ligga inom ett intervall som anges för varje målfuktkvot, se tabell 4. Medelfuktkvoten får då ligga inom ett intervall som anges för varje målfuktkvot. Om till exempel målfuktkvoten 16 % är föreskriven får medelfuktkvoten för ett virkesparti variera mellan 13,5 % och 18 %. Undre respektive övre gräns för 93,5 procent av virkespartiets bitar är dessutom 11,2 % och 20,8 %. Enstaka bitar tillåts dock falla utanför dessa gränser. Tabell 3 visar lämpliga målfuktkvoter för virke till olika användningar.
| Målfuktkvot (%) | Användning |
| 8 | Golvbräder inomhus i uppvärmda utrymmen. |
| 12 | Synliga beklädnader, lister samt undergolv i uppvärmda utrymmen. |
| 16 | Virke och limträ för inbyggnad samt utvändiga panelbräder. |
Tabell 3. Exempel på målfuktkvot vid leverans från tillverkare för olika typer av användningsområden.
| Beställd fuktkvot (målfuktkvot) | Tillåten variation av virkespartiets medelfuktkvot | Tillåtet spridningsområde av fuktkvoten i 93,5 procent av virkesstyckena inom virkespartiet. | ||
| % | Undre gräns (%) | Övre gräns (%) | Undre gräns (%) | Övre gräns (%) |
| 8 | 7,0 | 9,0 | 5,6 | 10,4 |
| 12 | 10,5 | 13,5 | 8,4 | 16,6 |
| 16 | 13,5 | 18,0 | 11,2 | 20,8 |
Tabell 4. Målfuktkvot och tillåten variation för fuktkvoten enligt SS-EN 14298:2004
Ytfuktkvot
Ytfuktkvot har betydelse för vidhäftning vid målning på träytan, bör vara högst 16 %.
Vid inbyggnad får ytfuktkvoten inte överskrida 20 % i någon mätpunkt för att undvika mikrobiell påväxt. Speciellt vid kortvarig uppfuktning till exempel vid lagring eller nederbörd på arbetsplats kan ytan hinna fuktas upp men inte träets inre. Virket måste torkas om ytfuktkvot är högre än 20 % innan inbyggnad.
Sorptionskurvor
Fuktinnehållet i trä och träbaserade produkter bestäms av omgivningens relativa fuktighet och materialens sorptionskurvor. Exempel på sorptionskurvor visas i diagram 2-7 för olika träprodukter. Fukthalt i diagrammen avser mängden vatten i ett material per volymen material (kg/m3).
Diagram 2. Sorptionskurva. Furu; densitet 510 kg/m3.
Diagram 3. Sorptionskurva. Gran; densitet 420 kg/m3.
Diagram 4. Sorptionskurva. Träfiberskiva, porös; densitet 300 kg/m3.
Diagram 5. Sorptionskurva. Träfiberskiva, halvhård; densitet 780 kg/m3.
Diagram 6. Sorptionskurva. Träfiberskiva, hård; densitet 1000 kg/m3.
Diagram 7. Sorptionskurva. Spånskiva; densitet 610 kg/m3.
