Inom andra områden används begreppet fukthalt. Det definieras som kvoten av vattnets massa i en fuktig träbit och massan av den fuktiga träbiten, uttryckt i viktsprocent. Fukthalt används till exempel inom jordbruket och ibland även inom skogsbruket och träbränslesektorn.
Bestämning av fuktkvot
Fuktkvoten bestäms direkt med torrviktsmetoden eller indirekt med andra metoder. Enligt torrviktsmetoden, till exempel ISO 3130 eller SS-EN 13183-1, vägs provet i fuktigt tillstånd varefter provet torkas i (103 ± 2)°C tills det är absolut torrt. Därefter vägs provet på nytt och mängden avgiven fukt kan beräknas.
De vanligaste indirekta metoderna för bestämning av fuktkvoten innebär att det elektriska motståndet hos trä bestäms. Vid mätningen trycks eller slås stift in i träet. Mätningen ska ske med stiften efter varandra i fiberriktningen. Den kan ske på olika djup genom att stift med isolerade halsar trycks olika djupt in i virket. Det finns olika instrument och mätsondrar på marknaden. Det gemensamma för alla är att uppmätta värden måste korrigeras för rådande temperatur och träslag.
De indirekta metoderna är inte exakta, vilket innebär att den uppmätta fuktkvoten har cirka ± 2 procentenheters spridning i förhållande till torrviktsmetoden vid 18 % medelfuktkvot. Dessutom kan instrumenten, till skillnad mot torrviktsmetoden, endast användas då fuktkvoten ligger mellan cirka 7 och 25 %.
Uppskattning av fuktkvoten med resistansmetoden kan utföras enligt SS-EN 13183-2. Mätning av fuktkvoten görs med isolerade hammarelektroder som slås in på virkesstyckets flatsida längs fiberriktningen på visst avstånd från kanten och visst djup. För bra mätresultat ska man regelbundet kalibrera fuktkvotsmätaren med ett kalibreringsblock. Vissa typer av impregneringar eller behandlingar av träet kan påverka uppmätt fuktkvot och behöva särskild kalibrering. Limfogar kan också påverka mätningen.
Bild 1. Mätning av fuktkvot i virkesstycke med resistansmetoden.
Mätning av ytfuktkvot kan göras med isolerade hammarelektroder. Stiften läggs mot träytan tvärs fiberriktningen och de isolerade elektrodspetsarna pressas med handkraft ned i träytans vårved (ljusare delen av årsrigen). Tre mätningar bör utföras för ett medelvärde, men det finns ingen standard för mätning av ytfuktkvoten på virke.
| Mätning av ytfuktkvot på ett virkesstycke – stiftet läggs mot träytan och parallellt mot änden. | Elektrodspetsarnas mantelyta trycks ned i vårveden (ljusare). | |
 |
||
|
Nedre delen av hammarelektroden kan slipas ner så att rätt vinkel uppnås. Virkesstyckets längsriktning |
||
Bild 2. Mätning av ytfuktkvot med resistansmetoden.
Fuktkvot i nyavverkat rundvirke
Fuktkvoten i nyavverkat rundvirke är cirka 30-40 % i kärnan och cirka 130-160 % i splinten. Vid torkningen avgår först det fria vattnet i cellernas lumen (hålrum). Detta pågår till dess fuktkvoten når fibermättnadspunkten, cirka 25-30 % fuktkvot beroende på träslag. Vid torkning under fibermättnadspunkten avgår vattnet i cellväggarna och vattenångan i cellhålrummen. Virket börjar krympa när torkning sker under fibermättnadspunkten.
