Diagram 1. Det svenska virkesförrådets utveckling.
Diagram 2. Tillväxten i Sverige är större än avverkningen
Svensk skog
Sveriges skogsmark motsvarar knappt 1 procent av all skogsmark på jordklotet. Den svenska skogsmarken består till 83 procent av barrskog, blandskog till 12 procent och ren lövskog till 5 procent. Virkesvolymen utgörs av gran till 40 procent, därefter kommer tall med 39 procent följt av björk med 13 procent och övriga lövträslag med 8 procent, se diagram 3. Fördelningen av trädslag är inte densamma i hela landet. Tallen klarar torra och magra marker jämfört med gran som producerar bättre på friska, fuktiga och bördigare marker. Ju närmare man kommer medelgoda marker desto större blir blandningen av olika trädslag. Björk, asp och al finns i hela landet, medan de ädla lövträden, till exempel ek, bok, alm och ask, endast växer söder om Dalälven.
Diagram 3. Det svenska skogsbeståndet fördelat på träslag i procent.
Hållbart skogsbruk
Svenskt skogsbruk är långsiktigt hållbart i den mening att både ekonomisk, social och biologisk uthållighet inkluderas i grunderna för hållbart brukande. Detta i enlighet med överenskommelsen vid miljökonferensen i Rio de Janeiro, Brasilien, 1992. När det gäller ekonomisk och social uthållighet har svenskt skogsbruk länge varit ledande.
Med ekonomisk uthållighet menar man säkerställandet av en långsiktig virkesproduktion och att den genererar tillräckligt stora vinster för att skogsbruket och skogsskötseln ska kunna hållas igång.
Under begreppet social uthållighet hamnar frågor som gäller ursprungsbefolkningar, arbetarrättigheter, rekreationsfrågor och möjligheten för samhällen, på både lokal och nationell nivå, att långsiktigt kunna överleva på sitt skogsbruk.
När man talar om biologisk uthållighet gäller det markens långsiktiga produktionsförmåga, att vidmakthålla de naturliga ekologiska processerna samt bevarande och gynnande av den biologiska mångfalden.
Miljömärkning i skogsbruket
Sverige har ett uthålligt skogsbruk med en lagstiftning som kräver naturvårdshänsyn och återplantering. Avverkad skog måste förnyas genom antingen plantering, så kallat plantskogsbruk, eller att man lämnar träd som naturligt fröar av sig till nya plantor, så kallad naturlig föryngring. Utöver skogslagstiftningen finns även frivilliga internationella skogscertifieringssystem där skogsbruket verifieras genom en så kallad tredjepartscertifiering. I Sverige är de två förekommande systemen FSC och PEFC. Dessa är bägge internationella system för skogscertifiering. Nära 70 procent av den produktiva svenska skogsmarken är certifierad enligt dessa standarder, se diagram 4. För att säkerställa att man inte använder virke från illegalt avverkad skog har man inom EU röstat fram en lag mot detta, EUTR, European Timber regulation, den så kallade timmerförordningen.
Källa: Svenska FSC, Svenska PEFC
* Forest Stewardship Council
** Programme for the Endorsement of Forest Certification schemes
Diagram 4. Certifierad skogsmark år 2019 i Sverige.
Observera
Viss skogsmarksareal är certifierad genom både FSC och PEFC.
Bild 1. Symboler för FSC och PEFC.
Skogen en förnybar råvaruresurs
Den växande skogen tar upp koldioxid, CO2, från atmosfären. Detta sker genom fotosyntesen som omvandlar solenergi, koldioxid och vatten till kolhydrater som är byggstenar i veden. I processen frigörs syre, O2. Genom fotosyntes absorberar ett normalt träd i genomsnitt 1 ton CO2 per kubikmeter tillväxt, samtidigt som det producerar och frigör motsvarande 0,7 ton O2. Den växande skogen utgör en kolsänka eftersom den binder kol. Det absorberade kolet från koldioxiden binds i veden och fortsätter att lagras i de produkter som tillverkas av virket. Om trävarorna används i byggnader binds kolet under lång tid. Det lagrade kolet frigörs först efter att produkterna förbränns den dag de tjänat ut. Vid förbränning frigörs den inbäddade solenergin; processen frigör således värmeenergi och är helt klimatneutral. I våra svenska kraftvärmesystem blir biomassan till slut värme och elenergi när den bundna koldioxiden frigörs.
Bild 2. Avgivning och upptagning av koldioxid.
Direkt efter en avverkning läcker hygget koldioxid då barr och kvarlämnade grenar förmultnar. När de nya träden blivit drygt 20 år gamla förmår de ta upp mer koldioxid än vad som läcker från marken. Träden avverkas när de är mogna och förädlas till produkter. Produkter från skogen kan ersätta produkter och energislag från fossila och andra icke förnybara råvaror. Att använda sig av skogen är därför bra för klimatet.
Källa: Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, Holmen.
Skötselåtgärder
Skogsskötsel i Sverige omfattar ett flertal åtgärder, dels för att gynna produktion och kvalitet, dels för att tillgodose den biologiska mångfalden och även friluftsintressen. Förngringring görs vanligtvis genom plantering, sådd eller självföryngring.
Vid planteringsskogsbruk har man slutavverkat vid ett tillfälle. Metoden lämpar sig vanligtvis på de flesta marker utom på de allra torraste. Naturlig föryngring kan väljas av den som vill ha en låg föryngringskostnad och tror på bra priser i framtiden för virke med hög kvalitet och grova dimensioner och när marken är speciellt lämpad för detta. Denna metod kräver dock mycket kunskap av utövaren, dessutom är det endast på torra och på vissa friska marker som den lämpar sig.
Tabell 1 och 2 visar hur en enskild skogsägares mål och framtidssyn kan påverka skötseln av en tallskog på medelgod mark i Mellansverige. Tiden är något kortare i södra delen av landet (60–80 år) och upp emot det dubbla i den nordligaste delen (upp till 150 år). Kvaliteten hos virket kan påverkas genom val av föryngringsmetod och genom skötselåtgärder som röjning och gallring. I dagens skogsbruk eftersträvas ofta bestånd med lika ålder. I glesa bestånd blir grenarna grövre än i täta bestånd.
Tillväxten i södra Sverige är generellt högre än i norra Sverige främst på grund av att växtsäsongen är längre och varmare i söder. Att enbart använda växtplatsens geografiska läge för att avgöra virkets kvalitet kan vara missvisande eftersom även jordmån, närings- och vattentillgång samt skötselmetoder i hög grad även påverkar virkeskvaliteten.
Tabell 1. Plantskogsbruk, tallskog, Mellansverige.
| Skogliga åtgärder | år |
| Slutavverkning | 0 |
| Markberedning | 2 |
| Plantering med tall | 3 |
| Lövslyröjning | 5 |
| Röjning | 10 |
| Gallring | 30 |
| Gallring | 50 |
| Slutavverkning | 80 |
Tabell 2. Naturlig föryngring, tallskog, Mellansverige.
| Skogliga åtgärder | år |
| Avverkning där 400 stammar per hektar lämnas | 0 |
| Avverkning där 150 stammar per hektar lämnas | 10 |
| Avverkning av resterande skärmträd och försiktig plantröjning | 20 |
| Röjningsgallring | 30 |
| Gallring | 50 |
| Gallring | 70 |
| Slutavverkning | 110 |
Bild 3. Glesa och täta bestånd av gran.
Markberedning sker maskinellt. Målet är att plantan ska kunna planteras i blottad mineraljord. Markberedningen underlättar också för självsådda frön att gro. Denna så kallad självföryngring sker genom fröfall från omgivande skog och också i vissa fall från fröträd som lämnats kvar vid slutavverkningen.
Plantering sker med täckrotsplantor, som är förgrodda och uppdragna i krukor, eller med barrotsplantor odlade på friland. Arbetet utförs i dag manuellt. Normalt planteras 2 500 plantor per hektar i Mellansverige, vilket innebär ett förband på 2x2 m. Plantorna är då tänkta att stå i hörnen på rutor med 2 m sida. Utvecklingen har under de senaste åren gått mot tätare planteringsförband. Detta uppnås med frösådd eller självföryngring. De senare metoderna ger ofta 10 000-tals plantor per hektar. Virkeskvaliteten blir generellt sett bättre om träden växer upp i täta förband.
Vid röjning tas vissa plantor och träd bort för att lämna de kvarvarande träden bättre utvecklingsmöjligheter. I vissa fall röjs planteringen i två omgångar för att ge de kvarvarande träden ännu bättre utvecklingsmöjligheter. De bortröjda träden lämnas vanligen kvar i beståndet för att förmultna. Virket från en andra röjning tas ibland till vara som bränsle.
Gallringar görs också för att ge de kvarlämnade träden bättre utvecklingsmöjligheter. Men det görs även för att uppnå en högre virkeskvalitet hos den sågade varan. Vid den första gallringen minskas antalet stammar till cirka 2 000–3 000 per hektar och vid den andra till 1 500–3 000 per hektar. Den stora variationen beror på var man är i Sverige samt på bonitet och trädslag.
Gallringen sker numera mestadels maskinellt med gallringsskördare. Virket från gallringen tas till vara. Skillnaden mellan röjning och gallring är att gallring alltid ska ge ett ekonomiskt netto, vilket röjning aldrig gör. Första gallringen ger massaved och energived. Senare gallringar ger massaved och timmer. För att minska risken för angrepp av skadeinsekter ska timmer inte ligga kvar i skogen under insekternas svärmningsperiod utan transporteras till sågverk eller massafabrik.
Vid slutavverkningen tas merparten av träden ner. Avverkningen sker normalt med så kallade en- eller tvågreppsskördare. I furubestånd lämnas ofta en fröträdsställning med 75–150 fröträd per hektar kvar för att uppnå självföryngring. Fröträdsställningen avverkas ofta i samband med den första röjningen.
Vid slutavverkningen apteras stammen till olika sortiment. Vanligtvis får man 1–4 timmerstockar och 1–3 massavedsstockar ur varje träd. Variationen beror på trädlängd och virkets kvalitet. Man brukar benämna timmerstockarna rotstock, mellanstock och toppstock. Om det blir mer än tre timmerstockar kallar man alla stockar mellan rot- och toppstock för mellanstockar. Trädtoppen och grenarna flisas i vissa fall till bränsle.
