Över fibermättnadspunkten anses fukttransporten i trä i första hand ske genom kapillär strömning och i mindre grad genom ångdiffusion. Den kapillära strömningen sker via cellumen (fiberns hålighet) och vidare genom cellväggens ringporer. Nedtorkningen till fibermättnadspunkten sker med samma hastighet som avdunstningen från en fri vattenyta. När virket torkat ned under fibermättnadspunkten sluter sig ringporerna till största delen hos granvirket, medan en stor del av ringporerna hos furans och lärkens splintved fortfarande är öppna. Detta är anledningen till att granen inte går att tryckimpregnera, medan furans splintved går att tryckimpregnera. Att furans och lärkens kärnved inte är möjlig att tryckimpregnera beror på att extraktivämnen till stor del fyllt cellernas lumen och därigenom omöjliggjort vätsketransport. Att man inte talar om att tryckimpregnera lärkvirke beror på att lärkens splintved är så liten att splinten sällan kommer till avändning.
Bild 1. Ångtransport i trä (diffusion).
Bild 2. Vätsketransport i trä.
Fuktupptagning
I virke med fuktkvoter över fibermättnadspunkten sker uppsugningen av vatten kapillärt. I virkets radiella riktning går upptagningen dubbelt så fort som i den tangentiella riktningen. I fiberriktningen sker upptagningen ungefär tjugo gånger snabbare än i den tangentiella riktningen. Det är därför viktigt att ändträ hindras från att ta upp fukt. Detta kan ske genom konstruktivt fuktskydd eller med fuktavvisande behandling såsom målning, vilket brukar kallas för ändförsegling. Furusplint har större vattenupptagning än furukärna, lärkkärna och gran, varför den inte lämpar sig för användningar utomhus.
Bild 3. Proportioner mellan vattenupptagning i olika riktningar.
Under fibermättnadspunkten sker fukttransporten genom diffusion. Detta är en långsam process eftersom vattenmolekylerna måste passera många cellväggar i ångform. Under fibermättnadspunkten sker fuktförändringarna i virket mycket långsamt och ju lägre fuktkvoten är desto långsammare sker förändringen. För en 25 mm tjock fuktig bräda tar det cirka en vecka att anpassa sig till omgivningens fuktnivå, medan det tar fyra veckor för en 50 mm tjock planka. Kan fuktutbytet endast ske åt ett håll fyrfaldigas tiden tills fuktjämvikt uppnås.
Fuktdiffusion och fuktkonvektion i en yttervägg
Det som driver fuktvandringen genom en konstruktion är att ånghalten är olika på konstruktionens båda sidor, fuktdiffusion, eller att lufttrycket är olika, vilket gör att luften pressar sig genom otätheter och hål och därmed för med sig luftfukten, fuktkonvektion.
Normalt är skador till följd av fuktkonvektion betydligt allvarligare än skador till följd av fuktdiffusion, eftersom konvektion kan föra med sig stora mängder fukt på kort tid.
För att motverka att luftfukten transporteras genom till exempel en vägg krävs ett luft- och ångtätande skikt. Det ska utformas med väl tilltagna överlapp i skarvarna, såväl mellan de olika skiktvåderna som vid genomföringar och vid anslutningar mot tak, golv, karmar etcetera. I lokaler med hög fuktighet kan det vara motiverat att säkra mot fuktkonvektionen genom att skapa undertryck inomhus. I en del fall kan man göra det med ventilationssystemets frånluftsfläktar.
Bild 4. Fukttransport på grund av fuktkonvektion kan orsaka allvarligare fuktskador än fuktdiffusion. Det är därför viktigt att åstadkomma god lufttäthet i till exempel en yttervägg och dess anslutningar.
