Genom ytbehandling kan fuktrörelser minskas och yterosionen förhindras. Ytbehandling kan ge ett visst rötskydd, dels på grund av en ytbehandlings vattenavvisande effekt, dels på grund av att ytbehandlingsmedlet kan innehålla rötskyddande tillsatser. En förutsättning är att den konstruktiva utformningen är rätt utförd så att fuktbelastningen inte blir för hög. Vid val av färgtyp och utförande måste man se till att ytbehandlingen inte ökar risken för skador genom att medverka till ökad fukthalt i träet och fördröja uttorkningen. Trä som ska användas i mark bör vara rötskyddat genom impregnering i träskyddsklass NTR A.
Obehandlat trä tar normalt inte skada av fukt om det har möjligheten att torka ut mellan uppfuktningarna. Utvändigt trä som är skyddat från direkt nederbörd eller markfukt, till exempel fasader, behandlas därför främst av utseendeskäl.
Underhåll
Ytbehandlingens skyddseffekt avtar i regel med tiden. All ytbehandling måste underhållas. Målning är i sig ett underhåll. Att få fram en färgtyp, som under mycket lång tid motstår alla de olika påfrestningarna den kan utsättas för på trä, är ytterst svårt till rimlig kostnad. Många färger har så småningom svårt att följa träets rörelser och det underliggande träet utsätter därför färgen för olika påfrestningar. Därtill kommer klimatets nedbrytande inverkan och även olika mekaniska påkänningar till exempel slitage.
Olika hus utsätts i olika grad för klimatets inverkan beroende på utformning och läge. Dessutom är vissa delar, till exempel fönster och vindskivor, mera utsatta än andra. En sydfasad utsätts för stora temperaturväxlingar medan norrfasader har ett kallare och fuktigare klimat.
Samverkan mellan trä och ytbehandling
För att få bästa resultat är det väsentligt att trä och färg samverkar. Träkonstruktioner måste utformas och utföras på ett tekniskt riktigt sätt, till exempel genom att underlätta avrinning av regn- och smältvatten. Färgen på utvändigt trä bör vara följsam och helst göra det möjligt för träet att andas.
Det slutliga målningsresultatet och färgens hållbarhet är beroende av en mängd olika faktorer, till exempel byggtekniken, hur målningsunderlaget är beskaffat, färgens egenskaper samt sist men inte minst appliceringsbetingelser. Vissa färger får försämrade egenskaper om de lagras för länge, till exempel sämre motståndskraft mot missfärgande mikroorganismer (mögel med mera).
Ett flertal detaljer måste beaktas för att ett gott resultat ska uppnås och skador förhindras. I äldre hus kan man konstatera att träet är förvånansvärt väl bibehållet. Det är mestadels färgen som är skadad på grund av bristfälligt eller försummat underhåll. I en del fall har skador inträffat på nyare hus, med röta som följd. Framför allt tycks fönster vara särskilt utsatta. Orsakerna till dessa skador är komplicerade och inte helt klarlagda. På ytterpanel, särskilt lockbrädor, har rötskador inträffat vid skarvar redan efter några år. Förutom olämpligt färgval kan bidragande orsaker vara valet av träkvalitet, hur konstruktionerna utformats och hur arbetet utförts.
