Fuktkvot

Virke för användning inomhus levereras normalt med lägre fuktkvot. Dessa trämaterial ska därför absolut inte förvaras i ouppvärmda utrymmen.

Det är mycket viktigt att ingen ytterligare fukt tillförs under byggtiden. Då kan de kritiska gränser passeras där svampangrepp, röta, blånad eller mögel kan utvecklas om förutsättningar i övrigt föreligger.

Kontroll av fuktkvot

I inredning och golv ska målfuktkvoten vara 8 % och i invändiga paneler och lister ska målfuktkvoten vara 12 %. Detta för att fuktrörelserna inte ska ge upphov till oönskad sprickbildning eller deformation. Sådant virke får inte förvaras utomhus eller i ouppvärmda lokaler.

Mängden byggfukt i trävirket till stombyggnad är begränsad, cirka 40 kg/m³, jämfört med den mängd som tillförs med andra material, till exempel 70-120 kg/m³ för betong. Uttorkningen går dessutom betydligt snabbare i ett trähus eftersom dimensionerna som används är mindre. Normala torkningsåtgärder är inriktade på uttorkning av betongkonstruktioner, det vill säga i ett trähus för grundkonstruktionen med betongplatta. Behovet av att tillföra värme är betydligt mindre i ett trähus än i ett betonghus varför avfuktningsaggregat ofta gör mer nytta än värmare i trähus.

Det är viktigt att man har kontroll över byggfukten under byggprocessen: genom leveranskontroll, mottagningskontroll och stickprovskontroll under byggskedet. För denna kontroll behövs i första hand en elektrisk fuktkvotsmätare.

En plankas fuktkvot mäts enligt SS-EN 13183-2/AC:2004 på följande sätt: mät 300 mm från änden. Slå in de isolerade hammarelektroderna på virkets flatsida längs fiberriktningen, och längs en tänkt linje belägen 0,3 av virkesbredden in från kanten. Mätdjupet ska vara 0,3 av virkestjockleken.

Bild 1.

Virke som blivit blött måste torkas – naturligt, med avfuktare eller byggfläkt – och ytfuktkvoten får vara högst 18 % före inbyggnad.

Virke som ska målas på byggarbetsplatsen ska grundmålas så fort som möjligt för att skyddas mot UV-strålning och ha en ytfuktkvot på högst 16 %. Synligt virke såsom utvändiga panelbräder och inklädnader rekommenderas vara fabriksgrundmålade med en filmtjocklek på minst 60 µm (my-meter) torrt skikt.

Mät ytfuktkvoten med elektrisk resistansfuktkvotsmätare genom att tvärs fiberriktningen pressa de isolerade hammarelektrodspetsarnas koniska mantelyta med handkraft ner i virkesytan, så att mätspetsarnas halva mantelytor ger ett avtryck i träet. Gör alltid tre mätningar tätt intill varandra på mätstället och beräkna sedan ett medelvärde.

Bild 2.

Tabell 1. Exempel på målfuktkvot vid leverans från tillverkare för olika typer av användningsområden.

Exempel: Vid mätning av fuktkvoten i samtliga virkesstycken i ett parti med målfuktkvoten 16 % tillåts det genomsnittliga värdet på hela partiets fuktkvot (partiets medelfuktkvot) att hamna mellan 13,5 - 18 % för att vara godkänt.
För de enskilda virkesstyckena i ett parti ska fuktkvoten hos 93,5 procent av
dessa hamna mellan 11,2 - 20,8 %.

Observera att värdena på fuktkvoten här beskriver fuktkvoten en bit in i virket, enligt Mätning av fuktkvot och ytfuktkvot - Mottagning, och alltså inte ytfuktkvoten.

Tabell 2. Tabellen visar på vad de olika målfuktkvoterna innebär i absolut virke.

Trävirke i en bärande stomme får inte ha en för hög fuktkvot innan igenbyggnad sker av väggar och bjälklag med skivmaterial. Efter inbyggnad går uttorkningen betydligt långsammare då täta ytskikt och ångspärrar hindrar fuktavgången. Då sker också en utjämning av fuktkvoten mellan regelns inre delar och ytveden.

Det är därför viktigt att mätning sker både på ytan och i virkets inre delar.

Stickprovskontroll under byggskedet bör göras på allt virke som ska byggas in. Kontrollen bör inriktas på de trädelar som har svårast att torka ut och som kan ha varit utsatta för onormal nedfuktning. Observera därför att mätning av fuktkvoten företrädesvis bör ske i syllar och nedre delen av väggreglar. Syllarna bör mätas i underkant och i ändträ.

Mätning av ytfukt måste ske extra noga när nerfuktning har skett under något skede. Ytfukten är avgörande för risken av mögelangrepp på ytan. Om nedfuktningen är kortvarig har normalt inte fuktkvoten i regelns inre påverkats.

Uttorkning av byggfukt

Byggfukten kan avlägsnas med uppvärmning eller avfuktning. Metoderna kan användas var för sig eller kombineras. För att avfuktning ska fungera fordras att temperaturen i utrymmet är cirka 15°C. Sommartid kan det räcka med ordentlig genomvädring, särskilt dagtid.

Ensidig uttorkning av träkomponenter kan innebära onormala fuktrörelser, att panelbräder kupar sig eller väggreglar vrider sig. En jämn fördelning av torkningen över hela volymen är därför önskvärd.

Uppvärmning

Uttorkning av byggfukt genom uppvärmning nyttjas under den kalla årstiden. Uppvärmningen kan ske med olja, gas eller el. För att fukten ska transporteras bort måste byggnaden samtidigt vädras, vilket sker genom att dörrar och fönster ställs på glänt. Värmeisoleringsarbetet måste vara avslutat.

Metoden innebär följande:

• mest effektivt vid kall väderlek 
• det permanenta uppvärmningssystemet kan användas  
• varmluftsaggregat kräver fördelning av varmluften med slangar för att den ska nå alla utrymmen.

 
Att tänka på: 

• öppningar i vindsbjälklaget, vindsluckor eller el-uttag, måste vara tätade för att fuktskador på vinden ska undvikas 
• risk för ojämn uttorkning till följd av att värmen inte fördelas lika över hela volymen, särskilt i höjdled.

Avfuktning

Uttorkning genom avfuktning kan nyttjas under hela året. Under den kalla årstiden måste den kombineras med uppvärmning. Avfuktningen sker med särskilda aggregat genom vilka luften cirkulerar. Fukten samlas upp i en behållare i aggregatet och leds ut ur byggnaden.
Under uttorkningen ska byggnaden vara så lufttät som möjligt. Dörrar och fönster ska vara stängda.

Metoden innebär följande:

• torkningen kan fungera lika bra under hela året 
• uttorkning i de partier av konstruktionerna som ligger utanför ångtäta skikt blir ringa.

 
Att tänka på: 

• ytterdörrar och fönster ska vara stängda 
• luften som lämnar avfuktningsaggregatet är mycket torr och kan därför lokalt ge torkskador.

Sanering

Om mögelangrepp kan konstateras i en stomme måste sanering ske. Enklast sker detta genom att angripet virke byts ut. Detta är inte alltid möjligt och då måste andra saneringsmetoder tillgripas.