Liggande utvändig panel är vanlig i slagregnsrika områden i västra Sverige och i Norge men förekommer numera ofta även i övriga delar av landet. En fördel är också att det är förhållandevis enkelt att byta ut och reparera skadade partier med liggande panel.
Under de senaste årtiondena har den förhärskande åsikten i Sverige varit att liggande panel klarar påverkan av regn sämre, att vatten skulle driva in i fogarna och skada träet. Stående panel har i stället ofta rekommenderats eftersom vattnet där inte ligger kvar på brädornas kanter. Senare undersökningar om fasader och fukt har visat att det är lämpligt att inta ett mer nyanserat förhållningssätt. Den del av träet som är mest känslig för vatten är ändytorna. Ändträ i stående panel utsätts för större fuktbelastning än ändträ i liggande panel.
Utformning, montering och skarvning
Några detaljer i den konstruktiva utformningen som man särskilt bör uppmärksamma för att försäkra sig om en hållbar fasad kan formuleras i följande grundregler (gäller såväl stående som liggande panel):
- Med en luftspalt mellan panel och vattenavvisande vindskydd fungerar ytterväggen enligt tvåstegsprincipen, det vill säga det vatten som trots allt tränger igenom det yttre skyddet hindras av det inre skyddet att nå väggkonstruktionen. Vid sockel och över fönster behövs särskild vattenavledning av till exempel plåt.
- Uppåtvända ändträytor bör täckas. Andra uppåtvända träytor kan lutas så att vattnet rinner av.
- Nedåtvända ändträytor ska utformas så att de kan ytbehandlas och underhållas.
- Panelen avslutas lämpligen ≥ 200 mm över mark.
- Panelbrädor bör varken vara för breda eller för tunna. I bägge fallen finns det risk för svällning, krympning, kupning och sprickbildning.
- Panelbrädors framsida och kantsidor bör vara industriellt grundbehandlade eller grundbehandlas på plats före montering.
- Skarvning av panelbrädor på plats bör i möjligaste mån undvikas. Stora längder kan erhållas genom användning av fingerskarvat virke. Bild 2 visar förslag till lösning om man ändå måste skarva.
- Brädor ska fästas på ett sådant sätt att virket inte spricker och infästning ska inte utföras genom två brädor som måste kunna röra sig inbördes. Infästning nära ändträ är alltid riskabelt. Huvud på fästdon ska ligga jämnt med brädans yta, varken djupare eller högre.
- Träpanel bör efter montering kontrolleras så att den är fri från sprickor och hål.
Bild 1. Liggande profilerad panel spikas med en spik 30 mm från brädans underkant.
Bild 2. Skarvar bör undvikas. Liggande panelbrädor kan skarvas genom att brädor kapas vinkelrätt och monteras dikt an mot varandra. Hål för spik eller skruv förborras och brädorna spikas eller skruvas snett in i bakomliggande läkt. Skarvar bör fördelas jämt över fasadytan.
Olika typer av liggande panel
Bild 3 och 4. Liggande panel på örvandring har varit allmänt förekommande i slagregnsrika områden. Förvandringspanel består av oprofilerade panelbrädor som spikas i vertikal bakomliggande spikläkt. Panelen ger god luftning och enstaka panelbrädor är enkla att byta ut.
Bild 5 och 6. Fjällpanel är i princip en enkelfalsad panel med triangulärt tvärsnitt och ett utseende som förvandringspanel men med en större anliggningsyta mot bärverket.
Bild 7 och 8. Falsad enkelfas var tidigare relativt allmänt förekommande. Den ger en varierad fasad med stor panelbredd och djup fas med skuggspel mellan fals och utsida. Falsad panel är numera ganska ovanlig i Sverige.
Bild 9 och 10. Enkelfasspont är en vanlig paneltyp som i princip har samma utseende som dubbelfalsade panelbrädor.
