Definitioner

A-vägd och C-vägd ljudtrycksnivå [dB] 

Krav på ljudnivån inomhus anges oftast som A-vägd ljudtrycksnivå. För att bättre ta hänsyn till lågfrekvent ljud brukar ett tilläggskrav som C-vägd ljudtrycksnivå användas.

För installationer talar man om ekvivalenta kontinuerliga ljudtrycksnivåer, i tredjedelsoktavband (L_peq), eller A-vägda ljudtrycksnivåer (L_pAeq), eller C-vägda ljudtrycksnivåer (L_pCeq) under den tid installationerna är i drift. Referenstillstånd i rum är 0,5 s efterklangstid, vilket normalt motsvarar förhållandena i ett möblerat bostadsrum. För intermittent och regelmässigt förekommande kortvariga ljud avses den högsta A-vägda ljudtrycksnivån med tidsvägning F (L_pAFmax).

Med ekvivalentnivåer inomhus för trafik avses dygnsekvivalenta ljudtrycksnivåer L_pAeq,24h. För andra yttre ljudkällor avser angivna ekvivalenta ljudtrycksnivåer inomhus de tidsperioder ljudkällorna är i regelmässig drift. Med maximalnivåer inomhus avses de högsta A-vägda ljudtrycksnivåerna med tidsvägning F (L_pAFmax) som kan antas förekomma regelmässigt nattetid. Vid dimensionering av ljudisoleringen ska hänsyn tas till de mest bullrande vägfordonstyperna, tågtyperna, flygplanstyperna samt till övriga yttre ljudkällor som kan antas förekomma, så att kravvärden inte överskrids oftare än tre gånger per medelnatt.

Luftljudsisolering, vägda reduktionstal R_w, och R´_w [dB] och vägd ljudnivåskillnad D_nT,w [dB]  

Vägt ljudreduktionstal används för att karakterisera luftljudsisoleringen hos byggelementet i laboratorium. R_w mäts och utvärderas med utgångspunkt från ljudreduktionens index, R, efter SS-EN ISO 10140-2:2010 och SS-EN ISO 717-1:2020, och anges som ett tal i dB. Ju större R_w värdet är, desto bättre är luftljudsisoleringen.

Vägt reduktionstal i byggnad, R´_w, anger en färdig byggnads förmåga att reducera luftburet ljud mellan två utrymmen, och mäts eller beräknas samt utvärderas med utgångspunkt från reduktionstalen i varje tersband, R´. R´ tas fram i enlighet med SS-EN ISO 16283-1:2014 (mätning), SS-EN ISO 12354-1:2017 (beräkning) och utvärderas enligt SS-EN ISO 717-1:2020.

Vägd standardiserad ljudnivåskillnad, D_nT,w, anger också det, en färdig byggnads förmåga att reducera luftburet ljud mellan två utrymmen, och mäts eller beräknas samt utvärderas med utgångspunkt från ljudnivåskillnaden i varje terband, D_nT. D_nT och D_nT,w tas fram enligt samma standarder som ovan.

D_nT,w,50

Ett förkortat skrivsätt som används i Sverige för begreppet D_nT,w + C_50-3150 

Se även 'Boverkets byggregler (föreskrifter och allmänna råd), BBR.

Stegljudsnivå, vägda stegljudsnivåer L_n,w, L´_n,w och L´_nT,w [dB]

Vägd normaliserad stegljudsnivå används för att karakterisera stegljudsnivån från byggelement/bjälklag mätta i laboratorium. L_n,w mäts och utvärderas med utgångspunkt från normaliserad stegljudsnivå, L_n, i enlighet med SS-EN ISO 10140-3:2010 och SS-EN ISO 717-2:2020, och anges som ett tal i dB. Ju lägre L_n,w-värde, desto bättre är stegljudsisoleringen för byggdelen.

Vägd normaliserad stegljudsnivå i byggnad L´_n,w avser en färdig byggnads förmåga att reducera stegljud från ett golv till ett angränsande utrymme, och mäts eller beräknas samt utvärderas med utgångspunkt från normaliserad stegljudsnivå, L´_n, i enlighet med SS-EN ISO 16283-2:2020 (mätning), SS-EN ISO 12354-2:2017 (beräkning) och utvärderas enligt SS-EN ISO 717-2:2020 och anges som ett tal i dB.

Vägd standardiserad stegljudsnivå i byggnad L´_nT,w avser också en färdig byggnads förmåga att reducera stegljud från ett golv till ett angränsande utrymme och är subjektivt ett bättre mått än L´_n,w. Det mäts eller beräknas samt utvärderas med utgångspunkt från normaliserad stegljudsnivå, L´_nT, i enlighet med SS-EN ISO 16283-2:2015 (mätning), SS-EN 12354-2:2000 (beräkning) och utvärderas enligt SS-EN ISO 717-2:2013, och anges som ett tal i dB.

I Sverige används idag L´_nTw för bostäder (tillsammans med anpassningstermen C_I,50-2500) och i vissa andra utrymmen används L´_n,w. Vid bestämning av stegljudsnivå i bostäder undantas del av golvet innanför bostadsdörren med en area om högst 1,0 m² och även i våtrum under vissa förutsättningar.

L´_nT,w,50

Ett förkortat skrivsätt som används i Sverige för det högsta av värdena L´_nT,w + C_I,50-2500 och
L´_nT,w.

Se även 'Boverkets byggregler (föreskrifter och allmänna råd), BBR.

Vägt stegljudförbättringsindex ΔL_w  [dB]

Stegljudförbättringsindex beskriver stegljudsegenskaper för olika beläggningar och golv, och utgör skillnaden mellan vägd stegljudsnivå med och utan beläggning/golv på grundkonstruktionen/referensgolvet. Det kan vara ett referensgolv i betong eller ett lätt referensgolv, se SS-EN ISO 10140-1. Stegljudsförbättring hos golvbeläggningar på lätta bjälklag är normalt mindre än för betongkonstruktioner och golv som provats på betong kan således inte direkt översättas för träkonstruktioner.

Flanktransmission

Flanktransmission är ljudöverföring som sker via flankerande byggnadsdelar utanför den huvudsakliga skiljekonstruktionen. Flanktransmission används också ofta som beteckning på all ljudöverföring som inte går direkt genom skiljekonstruktionen, till exempel ljudöverföring genom kanaler, via innertaket, genom otätheter och dylikt. Som exempel kan nämnas att KL-träkonstruktioner ofta har en betydande andel flanktransmission.

Ljudabsorption

Med ljudabsorption menas det fenomen att ljudenergi omvandlas till värme (kan dock inte uppfattas) i det aktuella rummet. För att beskriva ett ljudabsorberande material, en ljudabsorbent, används vanligen materialets ljudabsorptionsmängd i m²S. För plana absorbenter som undertak kan den frekvensberoende praktiska absorptionsfaktorn, α_p, utvärderas. Detta sker enligt SS-EN ISO 11654. Enligt samma standard kan α_p vägas samman till ett enda värde, α_w, enligt samma principer som ljudisolering eller stegljudsnivå.  Absorptionsfaktorn beskriver hur stor del av infallande ljudenergi som omvandlas till andra energiformer, vanligen värme och varierar mellan 0 och 1. 1 innebär att all energi absorberas och 0 att all energi reflekteras. Ljudabsorptionen för enstaka produkter såsom soffor, skärmar, enstaka väggabsorbenter et.c. kan också beskrivas med ekvivalent ljudabsorptionsarea / enhet enligt standarden SS-ISO 20189.

Efterklangstid

När en ljudkälla i ett rum plötsligt tystnar, försvinner inte ljudet omedelbart utan efter en liten stund. Det mått som används för att beskriva detta fenomen kallas efterklangstid (EKT) och betecknas med T i sekunder. Efterklangstiden definieras som den tid det tar för ljudets nivå att minska med 60 dB. Denna tid är ofta av storleksordningen från några tiondels sekunder till några sekunder och beror av volymen och mängden ljudabsorption i rummet.