Brandskydd

Brandskyddsmedel har betydelse främst för det tidiga brandförloppet, det vill säga tiden fram till övertändning av till exempel ett rum. Tiden till övertändning kan på så sätt förlängas. I vissa fall kan övertändning helt förhindras. Brandskyddsmedel kan tillsättas genom impregnering eller bestrykning med till exempel en färg. De vanligaste brandskyddsfärgerna sväller upp vid brand och isolerar därmed träytan. Impregnering ger ofta ett mer varaktigt och tåligt skydd.

Det är relativt lätt att brandskyddsbehandla trä. Andra egenskaper hos trä kan dock påverkas negativt: fuktupptagning, korrosion på metaller, målningsbarhet och limbarhet, utseende, färg samt hållfasthet.

Brandskyddsmedel

Traditionella brandskyddsmedel är oorganiska, vattenlösliga salter, till exempel fosfater, borater och sulfater. De bör därför inte användas utomhus eller i fuktiga miljöer.

Obehandlat trä uppfyller kraven för ytskikt klass D-S2,d0. Med en impregnering eller ytbehandling kan ytskikt klass C-S2,d0 eller B-S1,d0 uppnås. Godkända behandlingar anges i SITAC:s Godkännandelista B1.
Brandskyddat trä kan ha olika fuktbeständighet och indelas därför i bruksklasser, till exempel inomhus och utomhus.

Beständighet hos brandskyddat trä

Det är relativt lätt att uppnå högsta ytskiktsklass för trämaterial till exempel genom impregnering med brandskyddsmedel. Svårigheten är att samtidigt bibehålla övriga goda egenskaper hos trä. Det behövs generellt sett stora tillsatsmängder, ofta 10-20 viktsprocent, för att uppnå tillräckligt brandskydd, vilket bidrar till att övriga egenskaper kan påverkas. Tillsatserna är ofta vattenlösliga och hygroskopiska och har därför en tendens att ta upp fukt och att migrera vid varierande luftfuktigheter. Detta kan ge höga fuktkvoter i brandskyddat trä och saltutfällningar på träytan. Inomhus är detta främst ett estetiskt problem, men utomhus kan brandskyddseffekten försvinna genom att brandskyddsmedlet lakas ur.

En nordisk kontrollordning för beständighet hos brandskyddat trä har därför tagits fram. Den bygger på inledande provning av brand- och beständighetsegenskaper med uppföljande kontroll efter vissa tidsintervall. För brandegenskaper finns väl etablerade system på nordisk och europeisk nivå. För beständighet hos brandskyddat trä vid till exempel utomhusanvändning införs ny metodik.

Brandskyddat trä indelas enligt det nya systemet i tre bruksklasser med hänsyn till avsedd användning. Samtliga typer ska uppfylla befintliga krav på brandegenskaper. Beroende på användningen ska dessutom nya krav på beständighet vara uppfyllda. Systemet sammanfattas i tabellen.

Tabell 1. Bruksklasser för brandskyddat trä.

Brandskyddat trä rekommenderas i första hand för inomhusbruk, det vill säga i bruksklass I. För utomhusbruk krävs i allmänhet att den brandskyddade träpanelen är ytbehandlad med både grund- och toppfärg.

Det finns även färger och lacker som kan ge hög ytskiktsklass. De kan dock vara mindre nötningståliga än vanliga färger och är därför mest lämpliga att använda i till exempel innertak. Dessa ytbehandlingar finns förtecknade i listor över typgodkända produkter och är avsedda för inomhusbruk.