När nedböjningarna beräknas ska man beakta att förskjutningarna i förbanden har stor inverkan på fackverks totala nedböjning. Detta kan beaktas på två sätt, nämligen direkt, till exempel så att fackverket modelleras med fjädrande knutpunkter, eller indirekt, till exempel så att fackverket modelleras med ledade knutpunkter och den beräknade nedböjningen ökas med en viss faktor som beaktar förskjutning och rotation i förbanden. Faktorn kan antas vara 1,3 – 1,5 för skruvade förband, se figur 8.16 a) och 1,1 – 1,2 för dymlingsförband, se figur 8.16 b) och 8.17.
Om manuella beräkningar utförs i stället för datorstödd analys, ska stängernas längdförändring också beaktas. I allmänhet är bruksgränstillståndet sällan kritiskt vid dimensionering eftersom träfackverk har förhållandevis stor böjstyvhet.
Fackverk tillverkas ofta med överhöjning (både över- och underramen). Överhöjningen bör vanligtvis vara ungefär L ⁄ 150 – L ⁄ 200.
Figur 8.17 Typisk fackverksknutpunkt som används i Norge och Sverige med dimensionerna indikerade. Ända upp till 8 eller 9 inslitsade plåtar har använts i mycket stora limträfackverk, men vid kortare spännvidder räcker det med färre antal inslitsade plåtar i bredd.
